Topp tur nummero 2
Ja nu var vi på väg ut i systemet efter en hård kväll på dansgolvet. Inget var planerat men vi bestämde oss snart för att göra en bestigning och nog fick vi vad vi bad om.
På det värsta möjliga snö täcket tog vi oss sackat och inte så säkert uppåt. Vi följde ett tidigare spår men var och varannat steg gick man igenom det översta snötäcket så man sjönk ner till midjan. Detta tar sjukt lång tid och suger all kraft ur en. Och för att göra saker värre. När vi har vandrat i nästan en timme och är 2/3 av vägen börjar en kille med randonier utrustning vandra upp efter oss. För er som inte vet vad det är så är det skidor med stighudar och lösa hälar vilket gör att det går som en dans att ta sig fram i djupsnö och uppför.
Så när vi är 5 min från toppen är han ikapp och om oss. Från och med den stunder svor vi att aldrig gå på en till topptur utan riktiga snöskor och stavar (till mig).
Men nog med klagande. Ju större utmaning ju större belöning. För fint var det NANTING!
Vi tog oss en välbelönt fika på toppen och lyssnade på musik och njöt av solen och det vindstilla vädret. Jag önskar ni alla kunde få uppleva det vi upplevde denna dagen.
När det började dra sig mot att antibestiga berget (åka ner alltså) så plockar vi upp kameran som jag har burigt hela vägen upp för att till våran stora (men inte helt oväntade) förvåning upptäcka att vi saknar batteriet till kameran. Jaha! Men det var ju fint. Alla våra planer vi hade åt skogen.
Dert fick bli stillbilder istället.
Living the dream!
Slutet gott allting gott!
See you on The Perfect Ride!
På det värsta möjliga snö täcket tog vi oss sackat och inte så säkert uppåt. Vi följde ett tidigare spår men var och varannat steg gick man igenom det översta snötäcket så man sjönk ner till midjan. Detta tar sjukt lång tid och suger all kraft ur en. Och för att göra saker värre. När vi har vandrat i nästan en timme och är 2/3 av vägen börjar en kille med randonier utrustning vandra upp efter oss. För er som inte vet vad det är så är det skidor med stighudar och lösa hälar vilket gör att det går som en dans att ta sig fram i djupsnö och uppför.
Så när vi är 5 min från toppen är han ikapp och om oss. Från och med den stunder svor vi att aldrig gå på en till topptur utan riktiga snöskor och stavar (till mig).
Men nog med klagande. Ju större utmaning ju större belöning. För fint var det NANTING!
Vi tog oss en välbelönt fika på toppen och lyssnade på musik och njöt av solen och det vindstilla vädret. Jag önskar ni alla kunde få uppleva det vi upplevde denna dagen.
När det började dra sig mot att antibestiga berget (åka ner alltså) så plockar vi upp kameran som jag har burigt hela vägen upp för att till våran stora (men inte helt oväntade) förvåning upptäcka att vi saknar batteriet till kameran. Jaha! Men det var ju fint. Alla våra planer vi hade åt skogen.
Dert fick bli stillbilder istället.
Living the dream!
Slutet gott allting gott!
See you on The Perfect Ride!
Kommentarer
Postat av: anton B
avis!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Trackback
